packning på g
Sitter här och knaprar på två knäckebröd..haha..ja inte på båda samtidigt såklart utan ett i taget, gör nog susen för lilla magen som verkligen skrek efter mat, ibland glömmer man bort att äta och det har blivit ofta på sista tiden, man har ingen riktig aptit? men det är väl efter allt som man går igenom just nu!?
Jaja, idag har både jag och Denise fått lite gjort här hemma, vi har packat, jag i köket och hon i sitt rum, så nu känns det väldigt tomt och det ekar lite här hemma.
Har ringt banken oxå och fått satt in restrerande belopp som jag var skyldig så nu är jag glad att allt sånt är fixat :))
Fattar knappt att det är nästa vecka som jag flyttar, känns både skönt, vemodigt, oroligt, nervöst och toppen på en och samma gång, det är så mycket känslor som är inblandade och jag har gång på gång frågat mig själv
**är det värt allt Annette?**
OCH
varje gång säger det en röst till mig
**JA ANNETTE, ALLT KOMMER BLI SÅ MYCKET BÄTTRE MEN FRAMFÖRALLT LUGNARE**
Som jag nämnt innan, känns tungt så länge man går här hemma, man märker av allt så himmla tydligt, hur man blir behandlad och HUR jag HAR blivit behandlad i såååå många herrans år, för nog har mina tankar kretsat mycket tillbaka i tiden, i princip ända sen jeppe var liten har jag varit blåögd och naiv inför mig själv, förlåtit gång på gång efter gång med lovorden om att inget ska få hända fler gånger!
Och ändå.....samma misstag om och om igen!
Tills för den där kvällen för några månader sen när Denise och Eric kom på vad han sysslade med där ute i sin verkstad med älskarinnan? (medan jag själv satt och kollade tv här inne på soffan)
Det var då det sa PANG BOM för mig och ÄNTLIGEN fick jag upp ögonen och tog mitt sunda förnuft till fånga och gjorde slag i saken och kontaktade en mäklare.
ja sen har det ju bara rullat på...än det ena än det andra har man fått nys om och det har gjort mig så fruktansvärt illamående så jo...det ska bli UNDERBART att äntligen få lämna Oxie bakom sig!
Få lov att påbörja ett nytt kapitel i livet.
Ett kapitel där jag bara kommer leva för mig själv, mina barn och mitt barnbarn, kanske så småningom en ny kärlek men det är absolut inget som jag strävar efter eller har bråttom med, utan det får helt enkelt komma när det kommer!
Nähepp...nu är det nog snart dags att knyta sig ;) en jubbedag imorgon oxå och packning på kvällen igen *Phuuuu* ;))
♥
I Love You my litel DOTTER. Haha dålig på engelska men du förstod nog vad jag menar. Är såglad att du entligen fått upp dina bruna ögon. Du ska se att allt kommer att ordana sig för dig. Ta den tid du behöver o du vet att vi finns för dig. Kram min älskade dotter