Mellan hopp och förtvivlan

Japp,, så kan man väl sammankoppla rubriken för just där står jag som det är nu! 
Ibland känner jag mig helt förtvivlad sen när man ibland som idag på morgonen skickade mess till honom så tändes där ett litet hopp inombords, hela tiden går det i vågor!! " suck " skitjobbigt är det! 
Varför kan han lixom inte bara låta mig få sista chansen? Han säger ju själv att han har kvar känslor för mig! 
och jag har t om sagt till honom att han typ kan kasta mig till råttorna om jag gör misstag en gång till, men det vet jag ju med mig själv att jag inte är beredd att göra fler gånger! 
Han sa oxå att han ville ha en kvinna!!...inte en dotter!! Tjaa eftersom jag har betett mig omoget många gånger och jodå., han har rätt men dom gångerna har det lixom inte varit "jag" och det vill jag berätta för honom,, men inte över mess, jag vill kunna sitta ner med hinom och vara uppriktigt ärlig och kunna se hinom i ögonen när jag berättar, varför jag varit så tramsig, han ska oxå få reda på att det inte kommer hända så fler gånger! 
Han sa oxå något om mina killkompisar och yngre grabbar? 
Men faaaan människa!!! Begrip att jag skiter i alla killar i hela världen.., det är ju honom jag vill ha!! 
Han lovade höra av sig!!! Hahaha.. Däremot sa han inte vilket årtal! Ghaaaaa...
o jag glömde fråga honom när? 
"Stupid me"
 
jaja.. Än lever hoppet
 
see yaa
❤️
Borde skicka denna till honom! 
 

Kommentera här: