nettanskrypin

jahapp, så var man tillbaka i bloggen för att skriva av sig lite ;) det var ju evigheter sen sist som jag tog mig tid att sitta ner och skriva av mig.

Inte så mycket som har hänt sen sist egentligen mer än att jag inte vet vad jag håller på med ibland?  haha..nä ärligt så förstår jag mig inte på mig själv, jag är nog en gåta för hela mänskligheten känns det som?  :))

Mellan mig och *puckot* D är det som det är...kaputt just nu, knappt ens vänner trots att vi nog båda vill att vi ska vara vänner?  men jag inser mer och mer att han inte ens är värd min vänskap och kanske inte jag för honom heller? ...mest bara tjaffs hela tiden!!

Ändå kan jag inte riktigt släppa och gå till botten varför jag blir så ledsen när han behandlar en som ett stort rövhål?  Borde intala mig själv att han inte borde finnas på min världskarta längre!

Och på tal om att gå vidare.....Hmmm....visst har jag verkligen försökt, träffade en kille för typ en månad sen och idag ev ska jag träffa en, men nu sitter jag här och bara önskar att han inte kommer höra av sig... han verkar konstig och kontrollerande så min magkänsla säger mig att han inte är något bra.

Eller så är jag helt enkelt inte redo att träffa någon just nu?

Men det hade varit skönt att få den där pirrande känslan i magen och börja tänka på annat än *puckot* men man ska ju inte ta någon bara för att det ska vara så, man måste ju *känna* något oxå och det gjorde jag varken med han den första jag träffade och inte med honom här idag heller, så japp...håll tummarna att jag inte hör nåt från honom! :)

Jag tror jag har blivit lite rädd för att släppa någon inpå mig, på avstånd kan det gå bra, men så fort dom vill träffas så får jag lixom *kalla handen* och då vill jag helt plötsligt bara dra mig undan?

 

Smulan är det heller inte så bra med, hon har en ögonsjukdom och det känns som att jag bara har henne på *lånad* tid just nu, vet inte vad jag gör den dagen då jag måste bestämma mig för hennes öde?  vill inte ens tänka på det, men tyvärr så tänker jag på det ganska ofta, och det är oxå sånt som får en att må dåligt över hela situationen.

Nicko saknar jag otroligt mycket och ibland kan det göra riktigt riktigt ont i bröstet när man tänker på att man aldrig mer kommer att få träffa honom igen,han var ju bara såååå fruktansvärt Go! ♥

 

jaja,,,nu har jag fått skriva av mig lite och det känns skönt, hur konstigt det än låter ;)

Nu ska jag in och ducsha och sen får vi se vad dagen har att erbjuda?  Härligt väder är det i alla fall och det är vid sådana här vackra dagar som man faktist kan sakna trädgården i oxie, men absolut inte livet som man levde där sista tiden...ucsh!!

Ha en underbar dag